Det var en gång en farbror som hette Magnus Oskarsson.  Magnus var 63 år gammal och bonde på en gård i södra Sverige. Han hade två hästar, tre kor, 5fem katter, två hundar och två kaniner som bodde i ett stall.

Magnus var ganska kort och tjock. Han hade brunt långt hår, blåa ögon, en liten näsa, en stor öl-mage och stora lår.

Det var fredagen 2 dagar innan julafton och Magnus skulle gå ut och kolla till så alla djuren hade fått sin mat och skötsel av den lilla gårdstomten som skötte allt sånt åt Magnus. Han var precis på väg ut då han hörde någon prata. Det lät som två varma röster som han aldrig hade hört förut. Han blev väldigt förvånad. Han gick närmare och lyssnade noggrannare. Då hörde han tre röster till.  Han tog ännu ett steg och hörde ännu fler röster. Det var minst 18 röster. Magnus blev rädd och gick in till sitt hus för att fundera.

När han kom in i huset hörde han två röster till. Han följde rösterna och kom in i sitt sovrum där hans två hundar låg och pratade med varandra. Han bestämmde sig för att gå tillbaka till stallet för att kolla vilka  det var som pratade där. När han kom in genom dörren hörde han rösterna fortfarande. För varje steg han tog hörde han dem bara tydligare och tydligare. Han kom in till djuren och där, där satt en liten tomte i mitten av en ring, som djuren hade bildat, och sjöng med dom. Tomten hade långt vitt skägg, en röd luva på huvet, en grön tröja, blåa byxor och svarta vinterkängor på fötterna. Det visade sig vara gårdstomten. Magnus ståd som ett frågetecken när gårdstomten plötsligt frågade snällt med en varm röst:

-Kom hit kära Magnus och sätt dig här och sjung med!

-Okej, svarade en osäker Magnus. Han satte sig ner men sjöng inte alls med utan istället funderade han på vad som kunde fått djuren att börja prata. Då kom han på det! Det var ju den lilla gårdstomten som gjort så dom kunde prata! Han hade ju hört att gårdstomtar är magiska.

 

Julia Nilsson 7a

Det var en gång en tomte som bodde i Nordpolen. Tomten hade en egen tomteverkstad. Tomteverkstan var lika stora som två shoppingcentrum. I verkstan jobbade 96 tomtenissar de jobbade hårt så alla barnen skulle få sina paket som dom önskat sig.

Tomten gick ut för att kolla renarna som  skulle ta honom till alla hus och skorstenar. Fyra av renarna var skadade de hade ont i benen. Det var bara två renar som var helt friska. Tomten tänkte och tänkte. Hur ska han ta sig till alla hus?
Där vid tomteverkstan hade tomten även ett par får, men de var ett problem, tomten kunde inte styra får. Tomten hadde endast lärt sig att styra Renar. Det var tre tomtenissar som visste hur man styrde men de var ju helt omöjligt att lära tomten bara på några få timmar. Då gav tomten de tre nissarna en uppgift nämligen att dela ut de presenter som skulle delas ut.
Tomtenissarna ville så klart gärna hjälpa till för att göra tomten stolt över sina små nissar. De små tomtenissarna fick en släde var och som belöning fick dom ta med sig en tomtenisse med sig.
Uppdraget gick jättebra och tomten var mycket stolt över sina nissar. När nissarna kom hem så var de jättetrötta och gick direkt till deras små sängar och la sig. Nissarna somnade på direkten .

Sabrija Ribic 7a.

Tomten som behövde hjälp

Det var en gång en tomenisse som hette Nils. Han bodde i en vanlig lägenhet med normala personer i en normal stad. Han visste faktiskt inte om att han var en tomtenisse. Men en dag fick han ett brev. Det stod att det kom från Jultomten han trodde det var ett skämt eftersom julen är nära.
Det stod:
Kära Nils det var längesen jag såg dig nu, du minns nog säkert inte mig men detta är inte ett skämt julen är nära och vi har för några tomte nissar i vår verkstad i denna farten hinner inte barnen få några julklappar  vi har skickat en annan nisse som ska visa dig vägen hit till nordpolen vi behöver din hjälp! /Jultomten. 

Han blev lite förvirrad, tänk om Nils faktiskt var en tomtenisse fast han trodde ju inte på sånt trams så han struntade i brevet.

Men efter en vecka knackade nån på dörren han såg en pojke som var ungefär lika lång som han själv. Han hade långa öron, grön hatt och gröna kläder. Nils frågade om han ville ha nåt att dricka men han var väldigt stressad, han drog i Nils och bad honom  ta på sig sina ytterkläder han sa att tiden är snart slut skynda!!. Nils hängde med denna lustiga lilla figur. Efter de hade gått en bit så kom dom till en gammal telefonkiosk han drog in Nils i den sen tryckte han på massa knappar som en kod. När han hade tryck på allt så åkte dom neråt, dom kom till en tågstation som han aldrig hade sätt förr det var inga människor bara han och den andra nissen.

Nils visste inte vad han skulle göra han var ärligt talat  livrädd han visste att det inte fanns nån utväg så han hängde med nissen in i tåget. Där inne fanns det inte så mycket mest det vanliga som tågsoffor och sånt. Efter att de hade åkt en stund så stannade tåget. Nissen kom och visade Nils vägen ut. Utomhus var det verkligen knallvit snö som om ingen hade gått där på 1000 år.

Efter en stund så såg han ett hus det såg ut som ett pepparkakshus fast i verkligeheten. Dom gick närmare huset när dom var framme vid den så var det en stor dörr. Nissen öppnade dörren försiktigt, när den var öppen såg Nils massor av nissar som höll på att bygga julklappar han kunde inte tro sina ögon.
Nissen drog i honom till ett kontor där inne satt självaste Jultomten!. Jultomten hälsade på honom och kramade som om det var hans son, han bad Nils att hänga med. De gick runt i verkstan, allt såg bra ut men när de kom till slutet såg Nils en plats som ingen nisse var på. Tomten bad honom att gå närmare, när Nils hade gått närmare såg han massor av Julklappar som inte stog nåt namn på. Tomten sa att detta va Julens viktigaste sak hur skulle han annars veta vem julklapparna skulle ges till. Tomten frågade Nils om han kunde hjälpa till att skriva namn på dom och om han gjorde de så skulle han få en önskning.

Nils arbetade dag ut och dag in. När det va tre dagar kvar till julafton så blev han äntligen färdig och det var dom andra nissarna också. När de hade vilat klart så tyckte tomten att dom alla var värda ett par kakor och mjölk så han gav alla 300 tomte nissar och Nils kakor med mjök. Sen tillslut blev det Julafton. Tomten var tvungen att snabba sig och ge sig av eftersom han hade många julklappar att ge till barnen, men innan han gav sig av frågade Nils vad han ville ha i sin önskning han sa: Jag vill bara hem och fira jul med familjen. Tomten gjorde som han sa och trollade hem honom sen dess har Nils alltid fått vad han velat ha i Julklapp.

 

SLUT  /Rasmus lindqvist     7a

Julmagin

Det är lördagsmorgon i nordpolen.  Tomtenissarna har fullt upp i verkstan med att fixa julklappar.  Alla tomtenissar är glada, tomten ligger och vilar inför den stora dagen. Plötsligt hör tomten ett dån  från verkstan, han går ner och kollar då ser han att det ryker ur leksaksmaskinen. Maskinen var SÖNDER!

All arbete var stoppat, tomten var tvungen att ringa någon eller fixa på något sätt. Tomten fick en ide han skulle åka till Pimp my ride och fråga om dom kan fixa maskinen. När han frågade så ville de men när de såg maskinen sa dom att dom inte kunde fixa den. Tomtenissarna vart ledsna men tomten tröstade dom. Men efter en stund så kom tomten på att han hade en kompis som har magiska händer. Han tog upp hans iphone som han hade fått i julklapp av tomtenissarna, han ringde honom  och sa att han skulle genast komma tillverkstan.  När han kom sa han några magiska ord till maskinen, när han hade sagt orden la han sina händer på maskinen. När han la händerna på maskinen så hände något magiskt maskinen vart ny.

Julen vart räddad av tomtens trollkarl kompis.  

av; Jasmin Dedic 7A

Det var en gång en pojke som hette David. Han var nio år och bodde i ett ganska litet, gult hus med sin familj. Hans mamma, pappa och lillasyster Lina som var sju år. Det var den tjugoandra december och de två syskonen längtade otåligt till jul. Ett par veckor tidigare hade de skickat önskelistor till tomten och nu försökte de vara så snälla som möjligt så att de skulle få vad de önskat sig. Just den här dagen rusade deras föräldrar fram och tillbaka i huset för att få alla julförberedelser klara.

Plötsligt ringde det på dörren och både David och Lina sprang förväntansfullt fram till dörren för att öppna. När de öppnade såg de att utanför dörren stod … en liten, liten … tomtenisse? Han var inte mycket mer än en meter hög, hade röda kläder, träskor, ett långt grått skägg och en röd luva på huvudet. Han såg väldigt ledsen ut.

- Ehm, hej. Vem är du? Frågade David försiktigt.

- Jag heter Nils och jag är en av tomtens nissar. Jag har ett problem som jag undrar om ni kanske kunde hjälpa mig med? Svarade han.

- Okej, och vad är det för problem?

- Jo, det är så att … tomten har blivit … kidnappad!

- Va?!

Lina och David trodde inte sina öron. Om tomten var borta betydde ju det.. ingen jul!

- Men, men .. men, stammade de två syskonen. Så varför vill du att just vi ska hjälpa dig? Fick sedan Lina fram.

- Jo, jag såg på tomtens lista att ni varit mycket snälla och det är vad jag behöver, två snälla barn som kan hjälpa mig.

- Okej, vi hjälper dig! Sa David.

- Men mamma och pappa då? Frågade Lina.

- Äh, de är så uppe i deras att de inte ens kommer märka att vi är borta ett litet tag!

- Ja, det har du nog rätt i.

Sedan gick David och Lina med nissen ut och tillsammans började de letandet efter tomten. De åkte runt i hela landet i Nils släde och letade. De letade och letade i varenda liten vrå, men det var omöjligt. Han var spårlöst försvunnen. När de efter en hel dags letande åkte hem till tomtens och nissarnas hus låg det något framför dörren in till det lilla röda huset. Ett brev. Nils öppnade det och läste högt :

- ”Haha, ni kommer aldrig att hitta honom! Jag har honom inlåst och kommer inte släppa honom. Jag ska förstöra julen en gång för alla!”

- Vem kan det vara ifrån, tror du? Frågade David.

- Jag vet inte riktigt, sa Nils.

Just nu kändes allt hopplöst. Det tyckte de alla tre.

- Men vänta lite nu, kolla! Sa Nils plötsligt och pekade i snön.

- Fotsteg! Sa Lina och David samtidigt.

- Ja, vi kan bara följa dem så kommer vi till kidnapparen!

De började följa fotstegen. De gick länge och långt men tillslut fotstegen slut. De var mitt inne i en mörk skog.

- Det var konstigt, de slutar mitt i ingenting… sa Lina.

David ställde sig där fotstegen slutade och stampade med fötterna i marken.

- Aha, precis som jag tänkte! Sa han.

- Vad då? Frågade Lina och Nils förvirrat.

- Det är ihåligt här, det måste vara en lucka!

Han satte sig på huk och borstade bort snön, och precis som han sa fanns det en liten lucka där! Han öppnade den och där var bara ett svart hål… och en stege.

- Bra David, sa Nils och och började klättra ner för stegen.

Lina och David började också att klättra ner.

När de tillslut kom ner tittade de sig omkring och såg att de var i en lång och mörk korridor. På väggarna satt det brinnande facklor. De började sakta gå framåt för att se om tomten var där. Efter en stund hörde de ett duns.

- Hörde ni? Frågade Lina.

Ja, det kom därifrån sa Nils och pekade.

De började springa och kom sedan fram till en liten cell och tro det eller ej, men där inne i hörnet satt han.

- Tomten! Ropade David och Lina i min på varandra.

Tomten tittade upp.

- Nils? Sa han och sken upp. Jag visste att du skulle hitta mig! Ni måste hjälpa mig ut.

- Klart vi ska! Sa David. Jag heter David förresten och det här är Lina.

- Jag vet , sa tomten och log.

- Vet du var nyckeln är? Frågade Lina.

- Ja, den hänger där borta, sa Tomten och pekade.

Lina sprang och hämtade den och sedan låste de upp.

- Kom nu tomten, vi måste skynda oss innan någon kommer!

De började springa tillbaka till stegen men de hann inte långt..

- Stopp och belägg! Sa plötsligt en hes röst bakom dem.

De vände sig om och där stod en man, med mustasch, svarta kläder och ett elakt leende på läpparna. Så lätt kommer ni inte undan! Sa han och skrattade. De stod som fastfrusna, men Lina kom på en idé.

- Cellen! Viskade hon tyst i Davids öra. Vi kan låsa in honom!

David nickade.

- Vad är det där för något? Sa han sedan och pekade.

Mannen vände sig förskräckt om i hopp om att det inte skulle vara ett monster eller liknande. Då sprang David fram och puttade in honom i den öppna cellen och låste snabbt. Mannen snubblade och hamnade på mage på det kalla golvet i cellen.

- Nu blev det ombytta roller, sa David.

Mannen skrek och ryckte i gallret.

- Nej, ni får inte göra såhär! Skrek han, men David, Lina, tomten och Nils var redan på väg hem igen och nyckeln tog de med sig.

När de klättrat upp för stegen och kommit till skogen igen stängde de luckan, täckte den med snö och rullade en stor sten över den.

- Sådär ja, nu är han nog ingen fara för någon mer längre! Sa Nils glatt.

Sedan gick de tillbaka till tomtens hus och tomten och hans nissar fortsatte med att göra klart alla klappar. Tomten och Nils tackade Lina och David för hjälpen sedan gick fick de två syskonen gå hem igen. När de kom hem möttes de av två oroliga föräldrar.

- Tack gode gud, var har ni varit? Frågade de.

- Ni hade inte behövt vara oroliga. Vi har bara .. hjälpt en vän.

Ett par dagar senare var det julafton och David och Lina vaknade tidigt. De sprang ner för trappan och fram till granen. Under den fanns massvis med paket och också en lapp. På lappen stod det:

”Tack för eran hjälp. Vi hade aldrig klarat det utan er. Tack vare er fick alla världens barn deras julklappar. God jul! Med vänliga hälsningar Tomten och hans nissar.”

Alice Johansson 7a

Det var en gång en tomtenisse som hette Robert. Robert jobbade i tomtens verkstad, den låg på nordpolen. Verkstaden var jättestor. I verkstaden jobbade det flera 1000 nissar.

Inför julen var det alltid stressigt. Nissarna skulle hinna göra flera miljoner presenter som tomten sedan delade ut till alla barnen.

Robert jobbade i det så kallade “tekniska rummet”. Där kom man på hur alla julklapparna skulle se ut. Och sedan gjorde man ritningar på dom. Man använde de senaste datorerna för att kunna göra dessa högteknologiska ritningar.

MEN EN DAG!!!

Robert jobbade som vanligt. Då plötsligt gick strömmen. Det blev kolsvart. Som tur var hade han sin ficklampa på sig. Han lyste omkring sig. Då fick han syn på en liten filur. Det var en dvärg som hade mycket skägg. Han såg ut som en murmeldvärg. Murmeldvärgen sa att han skulle få en önskan uppfylld för att han hade jobbat så hårt alla jular. Robert önskade sig såklart att strömmen skulle komma tillbaka. Murmeldvärgen sa några konstiga ord och strömmen kom tillbaka. Han skulle precis tacka murmeldvärgen men han var borta.

Det var tur sade Robert, nu när det bara är en timme kvar tills tomten ska åka. Det är ju den sista timmen som man måste jobba hårdast.

Men strömavbrottet var inte det enda problemet som hade uppstått på nordpolen. När tomten en timme efter strömavbrottet skulle gå ut till sin släde och åka iväg var alla de 7 renarna borta. De hade väll antagligen blivit skrämda av strömavbrottet och flugit iväg. Då sade tomten:

- Jaha, då blir det ingen riktig jul i år då.

Då kom det 8 guldrenar flygande från skyn.
- Då blir det en bra jul i år också!!!! sa tomten.

Och så kunde tomten dela ut alla julklapparna till alla barnen.  Hur och var ifrån renarna kom, var det ingen som visste.

Snipp snapp slut så var denna saga slut.

/Sebastian Nestor 7A

Det var en gång en liten tomtenisse som hette Olle. Olle är 10 år och bor på Nordpolen. Han har en mamma och en pappa. Båda jobbar i tomtens verkstad. Olle vill helst av allt jobba hos tomten men då måste han vara duktig i skolan och få bra betyg. En dag när Olle kom hem från skolan var han ensam hemma för det var snart julafton och hans föräldrar fick jobba längre.

Efter 15 minuter bankade det på dörren. Olle fick inte öppna dörren när han var ensam eftersom det fanns troll ute i skogarna som kunde ta honom. Men det tänkte inte Olle på då. Så han gick fram till dörren och öppnade den.

Där stod en kvinna. Kvinnan var väldigt lång och hade långt mörkt hår och vita kläder. Olle frågade vad hon ville men kvinnan bara stirrade på han ända tills hon öppnade munnen och sa bor du här ?
- Är dina föräldrar hemma frågade kvinnan. 
Olle svarade och sa att hans föräldrar inte var hemma de jobbar sent hos tomten. Damen frågade om Olle kände tomten. Olle sade att ingen får träffa tomten förrän 24 december.
Jasså! Får ingen träffa tomten jag har träffat honom., sa kvinnan.
Olle kunde inte tro det, har denna kvinnan verkligen träffat tomten. Olle frågade henne om du har träffat tomten kan jag få träffa honom också.
Den mystiska damen var tyst en lång stund, tills hon tillslut sa;
- Det är klart att en sån söt liten nisse ska få träffa tomten.
Olle kunde knappt tro sina öron, att han skulle få träffa tomten. Olle gick och hämtade sin jacka och mössa. Sedan följde han med den mystiska damen.

När de hade gått långt, långt in i den mörka skogen, kom de fram till tomtens hus. Just när dom skulle gå in i huset så vaknade tomten av att någon skakar om honom och säger;
-  Olle det är dags att vakna det är julafton.
Olle blev både glad och besviken det var bara en dröm.

Av: Dennis Andersson  klass 7A

Det var en gång en liten tjock tomte som hette Sture och han var en lat tomte som bara åt gröt och tittade på TV.
Sture var kusin med Jultomten.Sture hade bara en ren som han hade fått av Jultomten för att den inte kunde flyga. Renen hette Lufsen. Sture skulle hälsa på sin kusin Jultomten för att han fyllde år. Sture skulle ge honom en rakhyvel. Han satte sig på Lufsen och red i väg. Det tog bara en timme att åka dit.
Hos jultomten var det livat med 1000 nissar som drack saft. Nu var det dags för paketöppning.Tomten vart så glad för Stures present. 

Snipp, snapp,slut så var sagan slut!/Zebastian  6a

Det var en gång två syskon som hette Anna och Tommy. Det var den 20 december. Det var bara 4 dagar kvar till julafton. Anna och Tommy kände tomten men de hade inte träffat honom på ett år snart. Det var ingen snö ute.

Imorgon  skulle Anna och Tommy åka till tomteön och jobba. De  var massor av småtomtenissar på ön som  heter tomte-ön. Den är speciell det finns bara tomtar  där som gör julklappar. Det är tomtar där året om.
Det var kväll klockan var 22.00 och Anna och Tommy hade somnat. Natten var lång.
Tommy vaknade upp och var alldeles svettig. Han hade drömt att tomten var kidnappad,han somnade och det blev morgon.                                                                                                                            

 - Anna, Tommy,Anna ropade mamma det är frukost. Dom åt fil och macka.
Nu bär  det av mot flygplatsen. Det tog två timmar och flyga. De åkte ett privatplan det var bara tomtenissar i det flygplanet. När de kom fram så blev de varmt välkomna av tomtemor. Ön var väldigt liten och  det var 5 st stora fabriker. De var väldigt fina utanpå de var  svart och vita. Inne i alla fabriker gör de julklappar.                                              
PANG! de smälldes  inne i fabrik nummer 3 alla stanade upp.
- Vi springer dit,sa Anna till Tommy. När de kom dit så var det svart. Det hade sprängt en symaskin.

- Ohh vad skönt att det inte började brinna,sa Tommy. Alla gick tillbaka till sina arbeten. Tommy och Anna gick till fabrik 1 och började slå in julklappar. Tripp trapp slut nu var denna saga slut.

 

 Dennis Forsberg 6:a

 

Det var en gång en liten tomte som inte ville fira jul. Alla små nissar är helt förtvivlade. Tomten Fritte som han hette sa att jul är det dummaste som finns. Alla nissar förstår att det är något fel på Fritte. De måste hitta felet innan den12 december för då ska alla julklapslistor från alla småbarn vara inne.

Nissarna  grubblar på vad som kan vara fel på tomten Fritte.  Han har alltid älskat julen. Den stora nissen kom på att han har varit hos den sura häxan Britta. Hon kanske har förgiftat honom tänkte nissarna. De åkte till henne men hon ville inte säga något till nissarna. Men de små nissarna gav inte upp att tjata. Till slut sa hon att hon hade
förgiftat honom för hon hatade julen för hon fick aldrig någon julklapp. Nissarna bad hene om att säga formlen så att tomten blir frisk.
Häxan ville inte men hon gjorde hon det ändå.
Tomten blev frisk, det förstod alla nissar för han ville fira jul.

Det var den 13 december han var en dag försen så det var bara att arbeta med julklapslistorna i julklappsverkstaden. De hann precis till den 23 december då tomten ska åka till alla barnen. 
Tomten bor i nodpolen så han måste åka en dag innan jul.Men det finns ett problem.Hans renar kan inte flyga de är så små renar, barnrenar.

Tomten  tar flyget till alla städer istället.  Den lilla nissen som inte var så liten följde med. Den 25 december kom de hem igen.    

Så levde de lyckliga i alla sina dagar.

SLUT…..
Pontus Olsson  6a                                                                                  

 

Det var en gång sju små tomtenissar, som hjälpte tomten med allt. De läste varje år barnens önskelistor och skickade iväg dem till tomten sen när det var dags att dela ut julklapparna så hjälpte de till tomten.  Men denna jul så blev de små tomtenissarna sjuka, de hade feber och dom hostade. Tomten visste inte vem som skulle hjälpa honom detta år, det är så mycket man måste göra.

I verkstan så var alla upptagna ingen kunde hjälpa tomten. Tomten var rädd ett tag att han inte skulle bli smittad, för om han blev smittad då kunde ingen dela ut julklapparna till de barnen där ute som hade väntat på julen i ett helt år nästan. Tomten bestämde sig för att hålla sig undan.
Dagen innan julafton så var de  sju små tomtenissar fortfarande sjuka, det blev bara värre och värre. Nu blev tomten lite skraj han kan inte åka ut själv och dela ut julklapparna det blir bara för mycket. Tomten tänkte och tänkte vad de  skulle göra om inte nissarna blev friska, han försökte lista ut en plan men det gick bara inte. Till slut så bestämde han sig att om inte nissarna blev friska så blev det inga julklappar. 

Tomten kunde inte sova hela natten, men på själva julafton på morgonen blev det  sju små tomtenissarna bättre, de kände sig friska och kunde hjälpa tomten att dela ut julklapparna med tomten. När de sa till tomten att de kände sig friska och kunde hjälpa tomten att dela ut julklapparna, så blev tomten överlycklig.
På kvällen så lastade de släden och vid midnatt när alla barnen hade gått och lagt sig så åkte de iväg för att dela ut julklapparna, det blev en lång kväll. Men på själva  jul dagen så hade alla barnen fått julklapparna som de hade önskat sig, och dom var överlyckliga precis som tomten.

  Suana Gojak 7a

Det var en gång en tjock tomte med vitt stort skägg och långt grått vitt hår, han var också klädd i en röd tomtedräkt, tomten var mycket sjuk.Tomten var så sjuk att han inte kan jobba på verkstaden.

Dom små nissarna var mycket ledsna;

- Vad ska vi göra nu då? Ska vi sluta jobba här? sa en nisse som var nästan gråtfärdig.

- Tänk på alla barnen som inte får några presenter! sa en nisse som satt bredvid den andra nissen.

Alla nissar började att prata. Då kom tomten in.

- Såja mina nissar, ni behöver inte oroa er, jag har hittat en ersättare.

Han heter Petter.

När tomten hade pratat färdigt så kom en tjock brunhårig ung man in, han hade lite brunt skägg på hakan, hans kläder var mycket färgglada, rött, vitt, grönt, gul, blå och massor med andra färger.

- Hej, sa Petter.

- Hallå, sa alla nissar lite nyfiket på vem det är som står bredvid tomten.

- Det är min son, sa tomten.

Tomten har inte berättat om hans son för nissarna än, för att ville berätta om hans son på julafton. Då fyller Petter 200 år.

Tomten själv var 2087 år.

- Petter ska vara här och hjälpa till medans jag vilar mig och blir frisk, om vi har tur så är jag frisk inna julen. jobba på ni nissar medans jag visar Petter runt här i verkstaden.

Tomten och Petter gick runt i verkstaden.

Efter ett tag så gick tomten och la sig ner i sin stora säng, men vackra små granar omkring som var imålade på sängen.

När Petter skulle gå så stängde han snabbt dörren o ck låste in tomten i sitt rum.

- Släpp mig ut! skrek tomten.

- Hahahah, aldrig! Nu ska alla barnen få se! skrek Petter.

Sedan gick han till ett stort rum med massa knappar som man kan styra alla maskiner i  verkstaden. Framför alla knappar var det glas på hela väggen som visade ut till alla nissar som jobbar där.

Petter stängde alla maskiner.

- Nej! min ponny är där i maskinen! skrek en nisse försräckt.

Petter tog tag i den gråa mikrofonen och säger;

- Mahahah, nu ska vi byta leksakerna mot någonting annat här lite…

- Mot vaddå Petter? undrade en tjok nisse.

- Mot kol! Hahahahahaha!

Plötstigt kom det stora tennsoldater som var lika hög som en fullvuxen karl. Tennsoldaterna hade säckar med massor av kol.

En gammal tjock nisse lyckades smita ut ur verkstaden.

- Tomten skulle adrig låta någon göra så här, det måste vara nått fel. Jag går nog till tomtens sovrum.

När nissen kom dit så var dörren stängd, han hittade en  nyckel som låg på golvet.  Den tjocka nissen tog nyclen och låste upp dörren.

- Nisse! skrek tomten.

- Kom tomten, det har hänt nått mycket förfärligt!

Medans de sprang till verkstaden berättade den tjocka nissen allt för tomten.

När tomten kom in till den stora verkstaden var han mycket arg.  Han tog fram lite magiskt glittrande pulver som han tog från fickan.

Tomten sa några konstiga ord och så stog Petter still.

- Nisse, städa upp det här medans jag tar Petter till hans rum och pratar lite med honom.

- Ok tomten.

Efter den här dagen har det inte hänt så igen, men vem vet?

Någon gång i framtiden kanske alla barn i världen får kol i present?

av: Christine Hallström 7a

Det var en gång en liten tomtefamilj som bodde på nordpolen i en liten stuga.  I den stugan bodde än tomtefar, än tomtemor och elva små nissar.

Nu var det den 1 december och alla i familjen höll på att vakna efter att ha sovit i ett helt år. De skulle redan nu börja med alla julklapparna eftersom det var så många julklappar att göra. Så de behövde till och med en julklapps-maskin som kunde hjälpa till med alla julklapparna.

Men innan de började med det brukade alltid tomtemor läsa en liten saga för nissarna. Den här gången handlade det om en magisk tomte.

- Vilken snäll tomte som hjälpte alla barnen och tomtefamiljerna så att alla blev nöjda och glada vid jul, sa en av nissarna när tomtemor hade läst klart sagan.

Nu var det på tiden att nissarna började med sina julklappar och det gjorde de också. Samtidigt började tomtemor att koka lite gröt.

Dagarna gick och allt var som det skulle. Tills den 22 december. Nu kom än av  nissarna springandes från verkstan där de gör julklappar.

- Tomtefar! tomtefar! julklapps-maskinen har gått sönder!

- Oh nej! klockan är ju redan 22.00 och i morgon kväll ska vi åka och dela ut alla julklapparna! säger tomtefar.

- Vad ska vi göra?frågar en av nissarna.

- Det löser sig nog tills i morgon, hörs av en svag röst från tomtemor.

Nästa dag springer alla nissarna till verkstan. De tror inte sina ögon där står julklapps-maskinen och den är hel.

- Men hur kunde du veta att julklapps-maskinen skulle vara hel i dag och vem lagade den?, frågade än nisse till tomtemor.

- Du kommer väll ihåg sagan jag läste om den magiska tomten? svarar tomtemor.

- Ja! var det han som lagade den? sa nissen.

Tomtemor nickade på huvudet och log. Sedan fortsatte alla nissarna med julklapparna. Och alla barnen blev glada och nöjda, när de sedan fick julklapparna. Stina Sätervik 7a

På en liten bondgård i Småland bodde en liten gårdstotmte. han tyckte mycket om att ta hand om gårdens alla djur och folket som bodde på gården.

Några dagar  innan julafton gick den lilla tomten ut i skogen för att hitta en liten gran till sin lilla stuga på gården. När han hade hittat en fin gran och var på väg hem hoppade en liten katt ut på stigen, lade huvudet på sned och jamade ynkligt. Tomten tyckte att han inte kunde lämna katten här ute i skogen så han tog upp den i famnen och började gå hemmåt.

När han kom hem till sin lilla stuga gav han den lilla katten varm mjölk att dricka. Nästa dag när tomten gick till torget för att handla julmat såg han en liten flicka som gick runt och letade efter något. Hon verkade väldigt ledsen.

- Vad letar du efter? frågade tomten.

- Jag letar efter min katt som försvann igår, snyftade flickan.

 Då kom tomten att tänka på den lilla katten som han hade hittat i skogen dagen innan. Han tänkte säga att han hade hittat katten,  men han var så fäst vid den lilla krabaten och ville inte lämna tillbaka den.

- Jag lovar att hålla utkik efter din lilla katt, lovade tomten och gick hem igen.

Kvällen innan julafton satt tomten och tittade på den lilla katten som lekte med ett garnnystan och tänkte på vad han kunde göra så att flickan skulle glömma bort katten. Han tänkte och tänkte och tillslut hade han bara ett alternativ kvar.

 

På julaftonsmorgonen knackade tomten på hos flickan, lade ett paket framför dörren och gömde sig bakom trädgårdsboden och väntade. flickan kom ut och öppnade paketet. Inuti låg katten. Flickan blev jätteglad.

- Tack tomten!!! ropade hon så högt hon kunde.

Tomten kände sig nöjd. Han hade gjort  det rätta.

Tomten fick en egen katt i julklapp. Han blev jätteglad och kunde leka med sin egen katt. Tomten och katten levde lyckliga i alla sina dagar.

 

Lovisa Solid 7A

 En sorts tomtesaga

Det var en gång en liten tomte som bodde i ett litet rött hus med vita husknutar stor trädgård och en liten get som fungerade som en gräsklippare.

En gång skulle tomten rida ner till stan på sin lilla get. När han kom ner så var det stor kallabalik om en liten släde som stod mitt i vägen så att inga slädar eller kärror kunde komma fram och alla hästar och getter var för stora för att få på sig selen. När tomten kom fram och så förödelsen så sa han. 

- Jag kan flytta på släden om ni vill!

Alla som stod i närheten nickade och höll med. Tomten spände för sin lilla get och gick iväg med släden upp på trottoaren. När de andra kom ifatt sa de att han kunde behålla släden! Så tomten åkte till affören och köpte det han kommit dit för och åkte glatt visslande hem i sin nya släde.

Efter ett par dagar så var han ute och åkte i sin släde och träffade en underlig liten man i hög hatt, en gammal sliten skjorta, ett par bruna jeans som nog varit vita en gång i tiden ,ett par glasögon och ett par skitiga utslitna skor. När mannen kom närmare så frågade tomten om han mådde bra.

-Jag mår prima, sa mannen, men du kanske kan bjuda mig på en liten matbit så skulle jag vara tacksam.

-Visst sa tomten, varför inte hoppa upp så far vi hem till mig och tar en skål gröt.

När de ställt in släden i källaren så gick de upp och lagade mat. Tomten frågade var mannen kom ifrån och mannen sa att han kom ifrån huvudstaden. Mannen gick en timma senare och sa adjö till tomten.

När mannen gått gick tomten in i köket igen och såg att mannen lämnat en lapp där det stod. JAG VET ATT DET HÄR KOMMER PLÖTSLIGT VILLE BARA ATT DU SKULLE VETA ATT DU ÄR MIN SON. Tomten satt helt förstummad i  flera minuter innan han fort som attan gav sig ut för att leta efter sin pappa.

Timten letade i flera timmar innan han gav upp. En vecka senare stod det i tidningen att en gammal man hittats i en bäck vid sidan av vägen och att släktingarna till honom ska anmäla sig i kyrkan för ett sista farväd.

När tomten kom till kyrkan så var han chokad av vad han såg. Det var folk överallt. När han gick in såg en kvinna honom och sa hej och presenterade sig som tomtens mamma.

När begravningen var klar så sa hans mamma att hon flyttar gärna in hos tomten. Tomten blev jätteglad och hjälpte sin mamma att flytta in.

En vecka senare var all klart och tomten och hns mamma levde lycklig i alla sina dar.     

 

                                                                                                                  

 

 Bild av Johannkristin

Saga av Alexander i 7a (Ängaryd)

  

Det var en tomtenisse som sa att det var en dag till julafton.
Alla nissar började slå in alla julklappar till alla barn som hade önskat sig något i julklapp.
Tomten packade in alla julklappar i sin släde så han var förberedd till klockan
12 för att hinna till julafton.
Alla tomtenissar jobbar för fult så att de hinner.
Klockan är nu 11 och tomten måste åka till jorden och dela ut alla julklapparna till barnen.
Tomten åkte iväg till jorden nu för att hinna dela ut alla julklapparna.
Barnen ligger  och sover så de vet inte när tomten lämnar paketen
Det är helt svart på jorden när tomten kommer.
Tomten åker nu till det första huset och lägger några julklappar där sen åker han till nästa hus och lägger några där så håller han på så till alla julklapparna tar slut. Tomten är nu klar med att dela ut alla julklapparna till alla barnen.

Nu är tomten på väg hem till Nordpolen till alla tomtenissarna.
-Hej, tomten har det gått bra?sa nissarna i kör.
-Ja det har det gjort svarade tomten.
- Va bra sa nissarna
När tomten kom hem så var han jättetrött så han gick och la sig och sov några timmar.
Nästa dag var det julafton och alla barn vaknar tidigt för att de vet att det ligger julklappar under granen.
Deras föräldrar vaknar av att det sitter och plockar med julklapparna.
-Kära barn måste ni hålla på och plocka med paketerna nu? frågade mamman.
-Ja det måste vi
-Gå och ät  frukost nu sa mamman
-Okey, mamma sa barnen
-Bra, jag lovar ni ska få öppna era paket ikväll.
Sen efter de har ätit sin frukost så går de och gör sig i ordning för att de ska ju fira julafton idag då måste man ju vara finklädd.
Mamma börjar laga maten medans de andra går och dukar och gör fint i vardagsrummet.

Nu är maten klar så då ska dom äta lite sen efter det så ska dom öppna sina paket.
Barnen blir säkert glada när de får öppna sina paket som de har fått.
Nu  har barnen ätit färdigt och de sätter sig runt granen och pappa delar ut alla juklapparna till barnen. Och så öppnar dom sina julklappar och alla blev mycket glada för sina julklappar.

God jul

Evelina Samuelsson 7a

 

Det var fjärde advent, bara några dagar innan julafton. Tomtenissarna jobbade så de svettades i sin verkstad.  Tomten försökte fortfarande lära sig var Sverige låg. Han glömde det varje år. Då får han samma problem i alla år. Nu har det gått några dagar och det är jul.  Tomten trodde att han visste var Sverige låg. Han packade på sin vagn och tomtenissarna kopplade alla renar. Nu var det dags att åka. Han åkte rätt en bit, det visste han. Men efter ett tag glömde han vägen, och skulle ta fram kartan. Men sån otur han har som glömde kartan hemma. Nu va det bara att gissa sig fram. Han tog höger och åkte söderut. Men han kände att det blev varmare och varmare och han tog av sig mer och mer kläder. Till sist satt han bara i t-shirt och kalsonger. 

Han såg solen och havet och varma badstränder. Vart hade han kommit? Tomten såg sig omkring och märkte att något va fel. Han hade kommit till Afrika! Hur ska han göra nu, han kommer aldrig att komma i tid till Sverige och alla barn som vill ha julklappar. Men så kom han på. Han har ju den bästa renen Karl hemma hos nissarna.

Tomten tog upp sin telefon och ringde hem, han berättade vad som hade hänt. De skickade Karl på en gång. och han kom på bara några minuter.  Renen Karl kunde såklart vägen till Sverige och de åkte dit.  Karl som var så snabb kunde flyga jättefort. Barnen fick sina julklappar till slut.

Yasmine 7a

 

Sen åkte tomten och molnet hem och det blev världens bästa julafton!

 

 

      Gjord av Lydia 6B som också har gjort bilderna.

 

Det var en gång en gång som en tomte gick på. Hal var gången men tomten snubblade inte så alla barnen får en jul trots allt.

Tomten vill inte ha kvar sin julverkstad så han har lagt ut den på annons. Tomten går och väntar på att det ska ringa och medan han gör det så bygger han nya leksaker. Ett tag senare så ringer ett företag som heter Koenigsegg som vill  köpa verkstaden. De lägger ett bud
25 ooo ooo kronor. Jultomten säger ja till budet och frågar om de inte kan göra ett byte mot deras verkstad. Koenigsegg går med på det och tomten börjar flytta saker och ska snart köra ut jul klappar

av Christoffer Lööv  6a

Det var en gång en tomte som heter Tom. Han är 73 år gammal. Han började arbeta som tomte när han var 20 år gammal när han hade gått färdigt på tomteskolan. Tom tog över efter sin far, eftersom han dog när han blivit förgiftad av julgodis. Tom kom ihåg detta för han var med när hans pappa dog.

 Idag är det dagen innan julafton så tomten har extra bråttom. Han är tvungen att läsa igenom alla barnens önskelistor. Han har massor utav andra sysslor också så alla nissarna får hjälpa till. Men denna dagen känner han sig inte så pigg han har fått ont imagen. Så han bestämmer sig att åka in till den lilla staden och köpa ipren.

 Nu har han äntligen kommit in till den lilla staden. Han tittar sig om kring men det är inte en enda människa som är ute. Tom går längs med den blöta gatan och kollar mot de gröna husen där affären ligger. Han skyndar sig dit för det börjar dugg regna. När han kommer fram till affären så går han in och försöker leta reda på ipren. Men där i de gröna hyllorna finns in en enda ipren burk. Han går till expediten och frågar om de har någon ipren men expediten svarar att det har varit  jätte många som har varit inne och viljat ha ipren men den tog slut imorse. 

Tomten åker hem besviken. Han tänker på vad för nånting som kan hjälpa mot magont. Det ända som han kommer påsom kan hjälpa honom är den magiska trolldrycken som den mystiska Gammeltomten gör. han tar och åker i sin tomtombil med extrautrustad V12:a  med 500 hk. Den går i 300 knyck så Tom lägger plattan i botten och kör iväg til Gammeltomten.

Nu är han äntligen framme vid gammeltomtens grotta. Han kanckar på dörren. 

 - Vem är det som knackar på min dörr?                                                                                                        

 - Det är jag Tom Tomtesson.

- Är det du kom in då stå inte där ute i regnet!

- Okej!!

Tom berättar om sitt problem och gammeltomten går och letar efter ingridienser till sin trolldryck. Till slut hittar han alla ingridienserna och kan koka ihop trolldrycken. Tom dricker drycken och blir frisk igen. Så nu kan han åka iväg med sin tomtombil och dela ut alla julklapparna till barnen!
Jakob 7a

 

                                                            Julafton

Det är ganska sent på julaftonskvällen vi har nyss ätit.  Alla sitter och halv sover utom jag. Jag tittar på Kalle Anka med lillebrorsan. Vi undrar varför inga väntar på tomten för det är ju jätte kul med Tomten.Vi längtar efter våra paket. Men pappa sa att det inte kommer någon Tomte i år han har blivit sjuk och kan inte åka till alla barnen.Vi blev jätte ledsna.

När vi tittade  på tv så ringer det på dörren jag springer till dörren och öppnar. Där stod Tomten  och jag blev jätteglad och springer och säger det till alla. Då sa pappa han har nog kommit fel. Jjag frågade tomten och  han sa att han skulle komma hit. Tomten kom in och han hade en säck på ryggen. Han satte sig ner och öppnade säcken. Jag såg en massa paket. Först får mamma och pappa bara paket då blir vi arga och ledsna. Men sen så säger han mitt namn det var jätteroligt.  Jag fick massor av paket och allt blev bra.

Av: Viktor C   7a

Det är den 1:a advent och dom har nästan fixat alla julklappar till alla barn i hela världen. De jobbar och sliter hela dagarna tomten och tomtenissen är aldrig lediga.

Det här året har de fått in 1.234.567 önskelistor och tomten och Nisse hade bara kvar 4.567 önskelistor att fixa til.

De har fått en i från en tjej i Sverige som önskar sig en mobil, en dator och massor med kläder och lite pengar i julklapp. Men hon tror inte att hon kommer att få det i julklapp. Tomten och tomtenissen har redan fixat hennes julklappar och ska snart åka och lämna alla klappar som alla barn ska få i jul.

Den 20 december åker tomten från Nordpolen och ska lämna alla julklapparna så att dom får dom till julaftonen. Tomten ska åka ända till Japan, Danmark, England och sen till Sverige.

När tomten har varit i alla länder förutom Sverige som han har kvar så ser han att han har glömt en säck på Nordpolen. Men han tänker att han hinner åka tillbaka och hämta den säcken.

Men när tjejen i Sverige vaknar på morgonen så går hon ner och kollar fall julklapparna ligger under granen. Men det gör dom inte och då blev hon ledsen när hon såg det. Men hon väntade tills hennes föräldrar hade vaknat. När de hade vaknat så gick de och åt frukost. De åt tomtegröt som man brukar göra på julaftonen. Sen gick de och kollade under granen men det hade inte kommit några julklappar då.

Timmarna gick och då var kockan 13.30 och då åt de  julbord och sen vid 15.00 så var det Kalle Anka. Vid 17.35 så var det dags att dela ut julklapparna men det hade inte kommit några men dom väntade några minuter. Äntligen så kom julklapparna vid 17.45. Då fick familen dela ut julklapparna. Tjejen fick både en mobil och en dator och massor med saker.
GOD JUL

Det var en gång en familj som bodde i en liten stuga i skogen.Det var den 23 december.Dagen före  julafton.Barnen följde med sin far ut och leta efter en julgran.Dom hittade en fin gran som dom tog med sig hem med hjälp av hästen Stumpan.När dom kom hem pyntade hela familjen både huset,granen och i stallet.Sedan lagade dom mat.

När klockan var 9 gick barnen och la sig för att sova.Dagen där på vaknade barnen tidigt dom  smög ner till granen och alla paketen.När dom kom ner såg dom att frukosten stod på bordet och far och mor satt och väntade på dom.Barnen satte sig hos sina  föräldrar.
Efter frukosten gick barnen ut och lekte i snön .Dom byggde en snölykta.På kvällen tände far lyktan .Sedan åt dom och öppnade dom paket.Alla blev nöjda med  med julen och så var denna  sagan slut!

Av: Emma 6B

1918. Jag går längs den smala stigen ner till vattnet. Jag ser den otydligt i mörkret. Sjön ligger spegelblank och i fjärran hör jag en uggla hoa.
Jag kliver i den gamla ekan som ligger förtöjd vid stranden. Jag ska ro till andra sidan sjön där kräftorna är lättare att fånga.
Medan jag ror tittar jag på månen. Det är fullmåne och den lyser stor och rund ikväll. Träden runt sjön sträcker sig högt över mig som om de tror att de kan ta på stjärnorna.
Nu ror jag förbi den lilla viken där barna brukar bada. Jag är långt ut men ser ändå tvättbryggan sticka ut i vattnet. Någon måste ha glömt kvar en linneduk för jag ser något vitt ligga på kanten.
Plötsligt far det vita rakt i ansiktet på mig. Båten kränger till och innan jag vet ordet av är jag under vattenytan. Jag sparkar och fäktar för att ta mig upp men den stora linneduken har på något vis fastnat vid min fotled och tynger ner mig djupare och djupare.
Snart ser jag inte längre ekans silhuett i månljuset. Jag samlar kraft och kämpar mig upp en bit men bristen på luft gör mig trött och jag sjunker längre ner i djupet.
“Det är kallt här nere på botten. Den vita kräftan håller fast mig.”
90 år senare

Vi går längs den breda, upptrampade stigen ner till vattnet. Fullmånen speglar sig i den stilla sjön. Det hörs dunkande musik från staden.
Vi sätter oss på bryggan med fötterna i vattnet och pratar om en gammal historia.
”Det sägs”, börjar Lucas som är bra på att berätta historier ”att en mörk kväll för ungefär 100 år sedan kom en fiskare från byn hit för att fiska kräftor. Han rodde ut på sjön i en gammal båt. Men någonting hände. Ingen vet vad. Det enda man vet är att båten hittades ilandfluten i den här viken och det enda som fanns i den var ett stort vitt kräftben.
Ingen har någonsin sett fiskaren efter det och det är inte många som vågar sig hit om nätterna.
Men några modiga har ändå gått hit och alla säger samma sak: ’Det ligger en vit linneduk och flyter i sjön.’”
Vi sitter tysta och stirrar ut över sjön.
Lucas fortsätter med spöklik röst: ”Det enda man inte får göra när man ser duken är att befinna sig i eller ovanför vattnet.”
Ingen säger något på en stund.
Sen skrattar Lucas. ”Ni tror väl inte på sådant där skrock?” säger han. Men jag lägger märke till att han sneglar lite osäkert ut mot vattnet
”Nej nu hoppar vi i” säger Daniel och gör bomben från bryggan.
Vi andra följer efter.
När vi badat färdigt har jag helt glömt bort historien om fiskaren. Vi klättrar vi upp på bryggan och börjar samla ihop våra grejer. Jag råkar stöta till min mp3 så den åker i vattnet. De andra har redan kommit upp på land.
Jag ställer jag mig på kanten för att hoppa i och hämta den. Precis när mina fötter lämnar bryggan ser jag något jag absolut inte vill se.
“Det är kallt här nere på botten. Den vita kräftan håller fast oss.”

av: Emelie Davidsson

– Vad var det som prasslade!? sa Vilma vettskrämd och tittade in mot den mörka skogen, sedan tillbaka på mig.

Egentligen var jag inte rädd för mörker. Men när vi gick där på den smala grusvägen som ledde ner till sjön, så var jag livrädd. Troligtvis hade vi skrämt upp varandra. Och att vi berättade spökhistorier med resten av klassen innan vi smet iväg gjorde säkerligen inte saken bättre.

– Det var bara inbillning, svarade jag, trots att det mystiska ljudet hade nått mina öron också.

Jag och Vilma hade varit bästa kompisar ända sen vi gick i tvåan, då hon flyttade in i huset bredvid mig. Mitt blonda, tunna hår var helt olikt hennes långa, mörkbruna lockar, och vi var faktiskt inte alls lika på något sätt. Men ändå hade vi blivit jättebra kompisar och visste verkligen allt om varandra.

Vilma blickade in mot skogen igen med ögon stora som tefat. Hon mumlade något om att jag aldrig trodde henne, men jag låtsades inte höra. Vi fortsatte gå, tätt intill varandra för att ingen av oss skulle behöva gå så nära dikeskanten.

Det var bara fullmånens blekgula sken som lyste upp vägen, som blev smalare och smalare ju längre vi kom. Ugglornas hoande ekade mellan de höga träden. Det började bli lite kyligt men det hindrade oss inte från att fortsätta. Vi gick och gick. Vägen kändes mycket längre än vad den hade gjort när vi gick samma väg tidigare på dagen för att lägga i alla kräftburarna. För att lätta lite på spänningen så sa jag lite nonchalant:

– Kräftfiske med övernattning tillsammans med klassen, tss… vem kom på det?

– Jag tyckte det var en rolig idé, svarade Vilma. Men det tycker jag inte längre. Detta är jätteläskigt och det känns hela tiden som att det är någon bakom oss!

– Sch! viskade jag, och tog tag i Vilmas arm för att hon skulle stanna. Vad var det där? Det prasslade till än en gång och sedan hördes ett ylande. Ett förfärligt ylande som jag aldrig hade hört förut. Jag hade hört många vargar yla i mitt liv, men detta var något utöver det vanliga.

Vilma stannade till och så utbrast hon:

– Jag sa ju att jag hörde något! Det är samma läte som förut!

– Men tyst! väste jag. Tänk om någon hör oss!

Hon blev tyst och började nervöst titta sig omkring. Nu var det inte så långt kvar till sjön men vi var tvungna att gå igenom en liten dunge av granar för att komma fram. Dit räckte inte månens sken så där inne var det becksvart. Men vi fortsatte att gå.

Helt plötsligt såg jag ett ljus som blinkade till. Jag blev så rädd att jag började springa. Genom dungen, ut på stigen, vidare en liten bit och … stopp. Vatten. Sjön låg alldeles spegelblank och det var en tjock dimma över vattenytan. Andfådd stannade jag och tittade bakåt. Där kom Vilma lite efter. Men ingen mer.

– Du får inte skrämma mig sådär! sa hon när hon kommit fram.

– Jag lovar! Det var någonting där. flåsade jag. Det var två ögon som glänste till!

– Och du ska snacka om inbillning? sa Vilma och slog mig på huvudet.

Jag blev tyst och tittade upp mot grandungen som jag just sprungit genom. Nu var ögonen borta och vi hade äntligen kommit fram till sjön.

– Jaja, vi kom fram lite snabbare i alla fall, sa jag skämtsamt och slog tillbaka på hennes rygg.

Vilma var bara tyst och stirrade rakt in mot skogen. Hon stod blickstilla, tills hon skrek till och sprang rakt in i skogen. Jag visste inte vad jag skulle göra, men jag kunde inte bara låta henne springa.

– Stanna! Vilma! skrek jag, men hon brydde sig inte. Hon bara sprang och sprang, och jag rusade efter.

Plötsligt hörde jag ljudet igen. Det kändes som att blodet i mina ådror frös till is. Lätet hördes mycket tydligare denna gång. Jag vände mig om och där såg jag de två ögonen igen. Sen blev allting svart.

När jag återigen öppnade ögonen var fullmånen det första jag såg. Jag kände inte igen mig. Mitt huvud snurrade och jag kände mig yr. Jag tittade mig omkring. De höga, kala träden omringade mig och när jag såg Vilma bredvid en sten lite längre fram sprang jag fram till henne.

– Vilma! Kom, vi måste tillbaka! sa jag och ruskade om henne. Men hon rörde sig inte. Mitt hjärta slog ett extraslag. Jag kittlade henne i sidan, där hon var som mest kittlig. Men ingen reaktion. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag tittade på hennes ansikte och fick syn på två röda märken på halsen. Det såg ut som ett bett av något slag. Nu hoppade hjärtat över ett slag. Inte kunde hon väl blivit… nej… så kan det inte vara.
Jag beslutad mig för att springa tillbaka och hämta de andra. De måste ju trots allt få reda på vad som hade hänt.

Vägen kändes ännu längre än innan. Det var som i en dröm när man bara springer och springer, men inte kommer någonstans. Mina ben var helt utmattade när jag kom fram och alla bara stirrade på mig. Mellan andetagen försökte jag få fram några ord.

- Vilma… sprang rakt ut… nu ligger hon… rör sig inte.

Lina, min lärare kom fram och klappade mig på ryggen och försökte lugna ner mig. Hon försökte få mig att berätta vad som hade hänt något långsammare och mer i detalj. Efter några minuter hade jag förklarat allt om ljuden vi hört, om ögonen jag sett och hur Vilma bara sprang iväg. Till slut gick vi tillbaka till platsen där jag och Vilma hade ramlat. Nu var det inte alls lika läskigt och vägen var inte alls lika lång. Inte heller hörde jag något konstigt.

– Men är du säker på att det var just här som du lämnade henne då? frågade
Linda när vi kommit fram och letat en stund.

– Ja, jag är säker, för där är min tröja som jag lämnade, sa jag och pekade på den mörkblåa luvtröjan som nu var ganska smutsig. Man såg den inte så bra i mörkret. Men den var där i alla fall.

Vi letade och letade men hittade inga spår efter henne. Alla ropade hennes namn, men inget svar. Jag kröp på backen och knäna blev alldeles blöta av daggen som hade lagt sig. Plötsligt hittade jag Vilmas armband som hon fick av mig när hon fyllde år för några veckor sedan. Då kom bilden av bitmärket tillbaka.
Jag reste mig upp, och när jag torkat av knäna såg jag på mina smutsiga händer. De var inte bara fulla av jord och blött gräs, de var även blodiga. Nu började tankarna i huvudet snurra runt. Vad var det som pågick?

Vilma kom inte tillbaka. Vi letade jättelänge men fann inte ett enda spår, förutom det fina armbandet. Vi har fortfarande inte fått reda på vad som hände med henne. Men det konstiga är att varje natt som det är fullmåne hör jag samma konstiga ylande och ser samma skrämmande ögon som jag såg när vi var i skogen med klassen och fiskade kräftor. Men nu är det inte bara ett par ögon, utan två. Min största fråga nu är; Ska man tro på varulvar?

Linnea Hedengren 9A

31 aug -08