Tomtesaga
Tomten som blev kär
Det var en gång en liten by. I den byn bodde Tomten helt ensam. Han hade bara nissarna och sina renar.
- Jaha, ännu en dag, sa tomten och pustade.
Det började närma sig jul. Det var en 18 december.
Tomten lade in ved i spisen och det sprakade så vackert, nästan som i en melodi.
Han ställde grötenpå spisen och rörde runt med en slev.
- Tänk om man hade en tomtemor som kunde göra gröt åt mig. Hon skulle kunna städa och hjälpa mig med renarna.
Tomten suckade och åt sin gröt i sin ensamhet. Då kom nissarna in.
- Vi har gjort klart alla bilarna nu, vad ska vi göra nu? frågade en liten försynt nisse.
Tomten tittade på sin lista och nu var det dags för att göra gunghästar.
- Så bra. Nu är det dags för att göra sjuhundreåttiofyra gunghästar.
Nissarna suckade.
- Jaha, kom igen nu. Nu kör vi så att det brinner i tomteluvorna. Hejdå tomten!
- Hejdå sa tomten och skrattade.
En liten stund senare hörde tomten ett ljud från skogen.
- Kära nån, vad kan det ha vart?
Han tittade ut genom fönstret. Det var vitt. All snö låg som i drivor ochdet blåste väldigt mycket ute. Stormen hade kommit som de hade varnat om på radion.
- Kors i allsing dar, vad ska jag göra? Jag måste gå och titta efter och se vad det var som lät i skogen.
- Han tog på sig sin stora tunga vita rock och sina vinterkängor och sedan traskade han ut.
Snön piskade mot tomtens kind.
Tomtens spark stod lutad mot husväggen.
Plötsigt hörde han något igen.
- HJÄÄÄÄÄÄÄÄÄLP!!
Stämman var väldigt ljus. Tomten fick mer brott och snubblade.
- Ack ack, sådant väder. Det är så halt överallt. Jag måste hjälpa henne, jag är ju trotsallt tomten!
Han åkte ner till en backeoch kom fram till den stora vita skogen.
- HALLÅ, HALLÅÅÅÅ, HALÅÅÅÅÅÅÅ. det ekade när tomten ropade.
- Hjälp mig, sa den ljusa stämman.
- Jag kommer håll ut!
Han följde efter ljudet och kom fram till en stor fin gran. Han ställde sparken under granen och fortsatte gå.
Stormen blev värre och värre och mörkter lade sig mer och mer.
- Var är du? rpade tomten.
Han fick inget svar. Han såg en liten hare skutta förbi. Haren kom närmare.
- Hejsan tomten, sa haren. Jag såg en liten gumma förut. Hon sa att hon skulle hugga en gran, men nu är hon helt borta.
- Jag letar också efter en gumma, eller gumma och gumma. Jag hörde ett ljud. Sen ropde hon på hjälp.
Så jag traskade ut och skulle se och jag kunde hitta henne.
- Det var mycket snällt av er tomten.
Haren följde efter tomten i skogem och de kom djupare och djupare in i skogen.
- Vad är det? undrade haren.
- Vadå? Vad ser du?
- Titta, det ser ut som ett hål i snön där borta.
- Jag ser inget.
- Det kanske beror på att harar har mycket bättre syn är tomtar. Följ efter mig.
De gick längre in i skogen och det blev aldeles kolsvart, men haren kunde se jättebra i mörktret. Tomten tände sin lyckat.
Nu var de framme vid hålet.
- Det måste var en dionusarie som klampat här, sa haren
- Ja, kanske det sa tomten.
De tittade ner i hålet och fick syn på en liten gumma.
Hon sov. Tomten klättrade ner i hålet, han tyckte att hon var vacker.
- Hallå, viskade tomten i hennes öra.
Hon vaknade med ett ryck och fick sy på tomten. De tittade på varandra och haren tyckte att de såg lyckiga ut.
- Var det du som ropade på hjläp? undrade tomten.
- Ja, det var jag. Jag skulle hugga en gran och sen ramlade jag ner i håletoch jag kom inte upp.
- Jag ska hjälpa dig…… vad heter du?
- Lillemor.
-Allt kommer lösa sig Lillemor ska du se. Jag ska hjälpa dig.
Det glittrade i deras ögon. Tomten hade blivit kär, och kanske kunde hon bli hans livs kärlek. 
Annie Fransson 7a